Hur svårt är det att acceptera?

Varför ska det alltid vara så självklart att man ska vara smart? Att man ska ha lätt för saker och ting? Att man ska förstår allting direkt efter en instruktion? Att man ska ska vara snabb tänkt?

I min omgivning blir jag väldigt ofta dömd. Jag får alltid höra ''seriöst du måste spela dum, det går inte att vara så dum.'' Men hallå? Det finns faktiskt personer som jag som har svårigheter. Jag tänker inte som andra , jag är inte lika snabbtänkt för mig tar det ett tag innan jag hunnit analysera och förstå. Jag måste ha minst 20 förklaringar av hur man spelar ett spel eller hur man räknar ut ett tal innan jag förstår, jag behöver mycket nötande. Det är inte mitt fel, det är så min hjärna fungerar. Den fungerar annorlunda än andra personers hjärnor. Det går inte att förändra.

Sen det här med umgänge och vara social. Jag är inte den som kan sitta i flera timmar och bara prata. Jag blir så uttråkad så min energi försvinner och jag håller på att somna. Då går jag iväg och lägger mig någonstans. Men då har jag fått höra att människor tror att jag är deprimerad och en massa skit. Men nej det är jag inte. Jag kan bara inte sitta still jätte länge utan att göra något som jag tycker är kul. Det går bara inte, jag somnar då. Det är väl mycket trevligare att gå därifrån än att somna på bordet, eller? Det är inte så att jag är ouppfostrad, för jag har har riktigt bra föräldrar som har uppfostrat mig riktigt bra. Jag är inte lat heller, för det har jag fått höra i HELA mitt liv att jag är. Jag är inte lat, det är bara att min energi sjunker vädligt snabbt. Det är ingenting jag kan styra.

Hur mycket jag än förklarar hur det är för mig i olika situationer så schasar de bara bort förklaringarna och kommer på egna teorier, såsom att jag är lat och att det är tonåren... Men nej det är inte så, jag har varit så här i hela mitt liv, hur kan det då vara tonåren? Jag har varit på utredningar på BUP och då visade det sig att har diagnosen ADD, det är en funktionsnedsättning. Det är som ADHD, men utan hyperaktiviteten. ADD är tvärtom att man är trött istället.

I början tyckte jag det var jätte skönt att få reda på vad det var som var så konstigt med mig, för att jag var så annorlunda än de andra i klassen. Men nu vet jag inte längre... För människor verkar inte förstå vad ADD är och de accepterar inte att det finns folk med diagnoser. Jag vet inte hur många gåner jag har fått nämt till folk att jag har ADD, men då får jag bara som svar ''men larva dig inte vi alla är likadana.'' Jag förstår inte hur svårt är det? Är det jobbigt att höra att det finns folk med svårigheter? Jag ser inte problemet... Jag har min diagnos på papper, jag har det svårare det märks ju så mycket på alla sätt som finns. Jag kan inte sitta och lyssna i skolan och sedan få ett bra betyg. Hela min fritid går åt att plugga till provet som är om 1 vecka, men även får jag ett F på provet. Jag hade till och med läxhjälp hemma förut när jag hade matematik i skolan, och ändå får jag F. HUR FÖRKLARAR NI DET? Jag har kämpat så hårt för att få iallafall godkänt i alla ämnen i hela min skolgång, och det enda jag får höra av vuxna är att jag är lat. Vet ni hur ledsen det gör mig? Jag har kämpat så hårt, sen får man höra att man är lat och inte pluggar. Det gör så ont, ussh fyfan för det människorna.

Jag tycker att det är fint att få ha denna diagnos. För det finns också så många fördelar. Jag kommer att blogga mer om detta, för att det är ett ämne som jag brinner för!

Nu menar jag inte att ALLA människor inte accepterar eller förstår. Det finns ju vi underbara människor som har en diagnos som faktiskt vet hur vi har det, och det som faktiskt är på lästa om det och kan acceptera och förstå.

Bilden är så sann <3