OM MIN ADD OCH OM MEDICINERINGEN

Jag har lovat er ett inlägg om min ADD och hur medicinen påverkar mig mm för ett tag sedan och nu tänkte jag sätta mig och skrivit ihop ett inlägg!

Jag blev diagnoserad med ADD några månader efter jag börjat gymnasiet så året 2013. Det blev en riktigt lättnad att få veta vad som var felet och varför jag inte fungerade som alla det andra. Jag hade bara önskat att vi tog tag i det lite tidigare. Så att det hade blivit lite enklare för mig i grundskolan, då hade jag haft papper på varför det inte gick så bra för mig i skolan och att då hade lärare förstått och inte bara trott att jag var lat och inte orkade plugga. För det var exakt de dem trodde om mig och satt och sa det till mamma och pappa på utvecklingssamtal. Lärarna ville att jag skulle gå om en årskurs i mellanstadiet, men som tur sa min mamma ifrån. Så nu tar jag studenten med dem i min egen ålder och jag har dig att tacka mamma♥

Sedan i 7an så har jag påpekat till mamma och pappa att jag inte är som dem andra, på en massa olika sätt, koncentrationen är det jag haft mest problem med, jag blev väldigt lätt uttråkad och var på väg att sova även vid tillfällen utanför skolan, jag var blyg och har nu en lättare socialfobi. Men dem ville inte lyssna och ville inte inse att det var något fel. Men i 9an så började mamma fundera och läste om ADHD och ADD. Då slog det henne att det var väldigt mycket ''symtomer'' som stämde in på mig när det gällde ADD. Så hon kontaktade BUP i Haninge och vi började en utredning, gick på en massa utredningar hos psykolog under sommarlovet och tillslut på hösten blev jag diagnostiserad med ADD. Då fick jag frågan om jag ville ha medicin. Men jag kände att jag klarade mig rätt bra utan medicin, ville bara ha svaret på vad som var fel på mig.

Men nu i 3an så blev det mer stressig i gymnasiet och det är dags för körkort, jag fick en massa utbrott på min mamma och jag orkade inte med någonting. Så då började vi fundera på medicinering, vi kontaktade vuxenpsykiatrin i Haninge och fick en tid hos en läkare och han skrev ut recept till mig och jag började på min medicin.

Hur medicinerna påverkat mig:

Jag fick börja på medicinen Concerta, som inte fungerade alls. Jag tog den i ca 1 månad och jag mådde inte alls bra, fick hjärtklappningar, ångest, ingen matlust och desperation och när medicinen började gå ut ur kroppen efter 6 timmar, så började jag må jättedåligt och fick huvudvärk, svettningar och några gånger fick jag anfall att jag bara ville dö... Då fick jag byta medicin till Elvanse, det fick jag inte lika mycket biverkningar av bara en fruktansvärd ångest ibland och ingen matlust hade jag och det höll i sig i det 2 månaderna jag tog dem. Eftersom jag inte hade någon matlust och inte ens kunde få i mig mat, så mådde jag jätte dåligt senare på kvällen då jag inte fått i mig tillräckligt med mat under dagen. Jag gick ned 5 kilo under dessa månaderna och det är inte bra, då jag redan vägde ganska lite. Så jag började ta medicinen efter lunch istället för då hade jag kunde få i mig både frukost och lunch. Ibland kunde jag bli jätte speedad av medicinen och då blir det nästan som jag har ADHD och klättra på väggarna istället. Jag fick också att jag tyckte saker som jag egentligen tyckte var kul var tråkiga. Men allt kunde variera, vissa dagar fungerade det jättebra medans andra bara vara sämst. Tyvärr så kom dem sämre dagarna oftare än dem jättebra.

Så när jag kom hem efter min resa bestämde jag mig för att sluta med medicinen. Jag tyckte att jag hade hållit ut med den så länge och inte blev det bättre, snarare sämre. Jag blev bara mer förvirrad än va jag redan var, det blev ännu mer tankar i huvudet som jag inte kunde sortera mm. Så att göra uppgifter i skolan fungerade inte så jättebra och började ligga efter. Jag glömde mina kort överallt, glömde bankkortet i en godismaskin i skolan och matkortet glömde jag i kassan på ica. Sånt gjorde jag liksom för några år sedan när jag inte hade lärt mig hantera min glömska och förvirring. Men allt blev liksom bara värre. Så jag tycker att jag gjorde rätt beslut med att sluta med medicinen. Jag mår mycket bättre nu och slipper den jobbiga ångesten.

Jag tycker själv att jag klarar mig utan medicinen. Jag har inte en sådan pass stark ADD så jag behöver ta medicin, för jag har ändå klart mig innan, varför skulle jag inte göra det nu? Behöver bara kämpa lite mer än andra. Men jag testade iallafall!

Mina två mediciner jag tagit. Jag hittade bara kartongen för Concertan och inte själva burken. Men jag tog två tabletter av Concertan när jag gick på den och sedan 1 kapsel av Elvanse.