ADD

A 5-post collection

VAD ÄR ADHD?

Hejsan bloggen! Jag är antingen förkyld eller så har jag en pollen allergi. Vet inte riktigt vad, men skulle gissa på förkylning eftersom att jag aldrig känt av pollen innan. Så jag har varit hemma det senaste dagarna och vilat.

Jag har hittat en grym video som handlar om just min diagnos ADHD (ADD). Jag tycker att alla ska titta på den, till och med de som inte har diagnosen. Jättebra förklaring och lärorik!

Eftersom att det är så många i världen som har ADHD så är det säkerligen någon i din omgivning som har ADHD. Det är så viktigt att folk vet vad det innebär, för att jag tycker det är så frustrerande när folk inte förstår mig och min unika hjärna <3

OM MIN ADD OCH OM MEDICINERINGEN

Jag har lovat er ett inlägg om min ADD och hur medicinen påverkar mig mm för ett tag sedan och nu tänkte jag sätta mig och skrivit ihop ett inlägg!

Jag blev diagnoserad med ADD några månader efter jag börjat gymnasiet så året 2013. Det blev en riktigt lättnad att få veta vad som var felet och varför jag inte fungerade som alla det andra. Jag hade bara önskat att vi tog tag i det lite tidigare. Så att det hade blivit lite enklare för mig i grundskolan, då hade jag haft papper på varför det inte gick så bra för mig i skolan och att då hade lärare förstått och inte bara trott att jag var lat och inte orkade plugga. För det var exakt de dem trodde om mig och satt och sa det till mamma och pappa på utvecklingssamtal. Lärarna ville att jag skulle gå om en årskurs i mellanstadiet, men som tur sa min mamma ifrån. Så nu tar jag studenten med dem i min egen ålder och jag har dig att tacka mamma♥

Sedan i 7an så har jag påpekat till mamma och pappa att jag inte är som dem andra, på en massa olika sätt, koncentrationen är det jag haft mest problem med, jag blev väldigt lätt uttråkad och var på väg att sova även vid tillfällen utanför skolan, jag var blyg och har nu en lättare socialfobi. Men dem ville inte lyssna och ville inte inse att det var något fel. Men i 9an så började mamma fundera och läste om ADHD och ADD. Då slog det henne att det var väldigt mycket ''symtomer'' som stämde in på mig när det gällde ADD. Så hon kontaktade BUP i Haninge och vi började en utredning, gick på en massa utredningar hos psykolog under sommarlovet och tillslut på hösten blev jag diagnostiserad med ADD. Då fick jag frågan om jag ville ha medicin. Men jag kände att jag klarade mig rätt bra utan medicin, ville bara ha svaret på vad som var fel på mig.

Men nu i 3an så blev det mer stressig i gymnasiet och det är dags för körkort, jag fick en massa utbrott på min mamma och jag orkade inte med någonting. Så då började vi fundera på medicinering, vi kontaktade vuxenpsykiatrin i Haninge och fick en tid hos en läkare och han skrev ut recept till mig och jag började på min medicin.

Hur medicinerna påverkat mig:

Jag fick börja på medicinen Concerta, som inte fungerade alls. Jag tog den i ca 1 månad och jag mådde inte alls bra, fick hjärtklappningar, ångest, ingen matlust och desperation och när medicinen började gå ut ur kroppen efter 6 timmar, så började jag må jättedåligt och fick huvudvärk, svettningar och några gånger fick jag anfall att jag bara ville dö... Då fick jag byta medicin till Elvanse, det fick jag inte lika mycket biverkningar av bara en fruktansvärd ångest ibland och ingen matlust hade jag och det höll i sig i det 2 månaderna jag tog dem. Eftersom jag inte hade någon matlust och inte ens kunde få i mig mat, så mådde jag jätte dåligt senare på kvällen då jag inte fått i mig tillräckligt med mat under dagen. Jag gick ned 5 kilo under dessa månaderna och det är inte bra, då jag redan vägde ganska lite. Så jag började ta medicinen efter lunch istället för då hade jag kunde få i mig både frukost och lunch. Ibland kunde jag bli jätte speedad av medicinen och då blir det nästan som jag har ADHD och klättra på väggarna istället. Jag fick också att jag tyckte saker som jag egentligen tyckte var kul var tråkiga. Men allt kunde variera, vissa dagar fungerade det jättebra medans andra bara vara sämst. Tyvärr så kom dem sämre dagarna oftare än dem jättebra.

Så när jag kom hem efter min resa bestämde jag mig för att sluta med medicinen. Jag tyckte att jag hade hållit ut med den så länge och inte blev det bättre, snarare sämre. Jag blev bara mer förvirrad än va jag redan var, det blev ännu mer tankar i huvudet som jag inte kunde sortera mm. Så att göra uppgifter i skolan fungerade inte så jättebra och började ligga efter. Jag glömde mina kort överallt, glömde bankkortet i en godismaskin i skolan och matkortet glömde jag i kassan på ica. Sånt gjorde jag liksom för några år sedan när jag inte hade lärt mig hantera min glömska och förvirring. Men allt blev liksom bara värre. Så jag tycker att jag gjorde rätt beslut med att sluta med medicinen. Jag mår mycket bättre nu och slipper den jobbiga ångesten.

Jag tycker själv att jag klarar mig utan medicinen. Jag har inte en sådan pass stark ADD så jag behöver ta medicin, för jag har ändå klart mig innan, varför skulle jag inte göra det nu? Behöver bara kämpa lite mer än andra. Men jag testade iallafall!

Mina två mediciner jag tagit. Jag hittade bara kartongen för Concertan och inte själva burken. Men jag tog två tabletter av Concertan när jag gick på den och sedan 1 kapsel av Elvanse.

ADD ÄR INTE ATT LEVA PÅ ROSOR DIREKT

Hejsan bloggisen! Som ni ser i inlägget innan detta så var jag på Gröna lund. Jag och Markus åkte dit för att det var så fint väder. Det var inte bara vi som tänkte på det märkte vi. Det var 40 minuters väntetid på allt. Jag och mitt dåliga tålamod gick inte ihop med väntetiden. Så det blev att vi åkte 5 attraktioner och då hade vi fått vänta ca 4 timmar sammanlagt. Efter det orkade jag inte mer. Min energi hade sjunkit till noll och jag nästan halv sov. Att leva med ADD är inte att leva på rosor direkt. (Slutat med medicineringen, skriver mer om det senare.) Men iallafall jag blev jätteirriterad, trött och fick en fruktansvärd huvudvärk. Men det kan också ha med att göra av igår kväll då jag hade min studentskiva. När jag oftast har gjort en ''stor'' sak dagen innan är jag oftast jättetrött dagen efter och blir nästan sjuk. Så den kan vara lite av orsaken också av hur jag mådde idag.

Men jag tycker Gröna lund faktiskt ska fixa det här med köerna och väntetiden, jag vet inte hur, men på något sätt. För det är inte kul att man måste stå och vänta i 40 minuter på något som tar ca 2 min att åka... Liksom vi är där för att ha kul och inte bara stå i köer hela dagen. Det är ändå mycket pengar man betalar för att gå dit. Just nu känner jag att jag aldrig vill dit igen. Min sista gång var idag.

TÅLAMOD ÄR DET SOM GÄLLER

För ljusa ögonbryn så dem inte syns, livet som blondin...

Jag är så så så trött. Jag orkar inte med att vara sååå trött. Varje kväll när min medicin börjar gå ur får jag ont i huvudet bakom ögonen, så jag knappt kan titta och blir super trött. Medicinen ska ju göra mig pigg? På dagen fungerar det, då är det som att jag fått H:et i min ADD. Kan det inte fungera så tills jag ska gå och lägga mig för att sova. För nu blir jag super trött när det närmar sig middag. Nu är jag liksom mer trött än var jag var utan medicinen i normala fall. Men får stå ut om jag vill ha det andra positiva som kommer med medicinen, såsom bättre koncentration tex. Men vettefan om jag kommer ta detta hela mitt liv, det kommer nog inte fungera tillslut kommer jag inte orka + att Markus inte gillar hur jag blir när medicinen börjar gå ur... Det blir ju lite jobbigt det med. Men jag har inte tagit denna medicin så länge och det ända som behövs är att ha tålaaamod tills min kropp har vant sig med medicinen och det tar sin lilla tid. Vet att många har slutat att tagit den just för dem inte har tålamod, någon gång blir det bättre. Hoppas bara det är snart...

Inom kort så kommer ett inlägg om medicinen jag tar och hur min upplevelse med den är och om min diagnos. Bara för att jag vet att det finns människor där ute som funderar på att börja ta medicin för ADHD/ADD, men som inte är helt säkra på om det kommer att bli bättre. Om ni har några frågor är det bara att kommentera. Jag svarar på de i samma inlägg då. 😘

Hur svårt är det att acceptera?

Varför ska det alltid vara så självklart att man ska vara smart? Att man ska ha lätt för saker och ting? Att man ska förstår allting direkt efter en instruktion? Att man ska ska vara snabb tänkt?

I min omgivning blir jag väldigt ofta dömd. Jag får alltid höra ''seriöst du måste spela dum, det går inte att vara så dum.'' Men hallå? Det finns faktiskt personer som jag som har svårigheter. Jag tänker inte som andra , jag är inte lika snabbtänkt för mig tar det ett tag innan jag hunnit analysera och förstå. Jag måste ha minst 20 förklaringar av hur man spelar ett spel eller hur man räknar ut ett tal innan jag förstår, jag behöver mycket nötande. Det är inte mitt fel, det är så min hjärna fungerar. Den fungerar annorlunda än andra personers hjärnor. Det går inte att förändra.

Sen det här med umgänge och vara social. Jag är inte den som kan sitta i flera timmar och bara prata. Jag blir så uttråkad så min energi försvinner och jag håller på att somna. Då går jag iväg och lägger mig någonstans. Men då har jag fått höra att människor tror att jag är deprimerad och en massa skit. Men nej det är jag inte. Jag kan bara inte sitta still jätte länge utan att göra något som jag tycker är kul. Det går bara inte, jag somnar då. Det är väl mycket trevligare att gå därifrån än att somna på bordet, eller? Det är inte så att jag är ouppfostrad, för jag har har riktigt bra föräldrar som har uppfostrat mig riktigt bra. Jag är inte lat heller, för det har jag fått höra i HELA mitt liv att jag är. Jag är inte lat, det är bara att min energi sjunker vädligt snabbt. Det är ingenting jag kan styra.

Hur mycket jag än förklarar hur det är för mig i olika situationer så schasar de bara bort förklaringarna och kommer på egna teorier, såsom att jag är lat och att det är tonåren... Men nej det är inte så, jag har varit så här i hela mitt liv, hur kan det då vara tonåren? Jag har varit på utredningar på BUP och då visade det sig att har diagnosen ADD, det är en funktionsnedsättning. Det är som ADHD, men utan hyperaktiviteten. ADD är tvärtom att man är trött istället.

I början tyckte jag det var jätte skönt att få reda på vad det var som var så konstigt med mig, för att jag var så annorlunda än de andra i klassen. Men nu vet jag inte längre... För människor verkar inte förstå vad ADD är och de accepterar inte att det finns folk med diagnoser. Jag vet inte hur många gåner jag har fått nämt till folk att jag har ADD, men då får jag bara som svar ''men larva dig inte vi alla är likadana.'' Jag förstår inte hur svårt är det? Är det jobbigt att höra att det finns folk med svårigheter? Jag ser inte problemet... Jag har min diagnos på papper, jag har det svårare det märks ju så mycket på alla sätt som finns. Jag kan inte sitta och lyssna i skolan och sedan få ett bra betyg. Hela min fritid går åt att plugga till provet som är om 1 vecka, men även får jag ett F på provet. Jag hade till och med läxhjälp hemma förut när jag hade matematik i skolan, och ändå får jag F. HUR FÖRKLARAR NI DET? Jag har kämpat så hårt för att få iallafall godkänt i alla ämnen i hela min skolgång, och det enda jag får höra av vuxna är att jag är lat. Vet ni hur ledsen det gör mig? Jag har kämpat så hårt, sen får man höra att man är lat och inte pluggar. Det gör så ont, ussh fyfan för det människorna.

Jag tycker att det är fint att få ha denna diagnos. För det finns också så många fördelar. Jag kommer att blogga mer om detta, för att det är ett ämne som jag brinner för!

Nu menar jag inte att ALLA människor inte accepterar eller förstår. Det finns ju vi underbara människor som har en diagnos som faktiskt vet hur vi har det, och det som faktiskt är på lästa om det och kan acceptera och förstå.

Bilden är så sann <3